Château de Cruzeau 2008

Nyhet för augusti. Hundra procent sauvignon blanc från André Lurton, ingen malolaktisk jäsning, relativt unga vinstockar och 10 månader på ekfat. Ursprung Frankrike, Pessac-Léognan. Jag vill ha, ett friskt, smakrikt vin med mineral, nässlor och lite sköna rökiga fattoner. Så vad får jag? Mycket ljusgul färg med gröna skimriga reflexer. Doften är ren, frisk, om än inte jättestor. Det är tydliga mineraltoner, som våta stenar och gummi. Efter någon minut i glaset kommer faten fram i form av vaniljsocker och hasselnötter. Jag vet inte om det är så mycket nässlor eller krusbär som skulle avslöja att det är sauvignon blanc, mer åt passionsfrukt och aningen kryddiga/aromatiska dofter som drar åt österrikisk grüner veltliner eller riesling. Smaken är torr, jättefrisk, med citrus, lime, sura krusbär och passionfrukt. Faten är inte alls påträngande utan den lilla nötigheten ligger skönt tillbakalutad. Vinet är mer elegant än smakrikt och är i det tunnaste laget för min smak. Eftersmaken är i stort sett obefintlig och doften är lite för mycket av passionsfruktsaktig för att jag ska bli imponerad. Kanske beror det på årgången, men Rochemorin 2006, för samma pris (149 kr), är mycket bättre och har mer ursprungskänsla än det här.
Château de Cruzeau 2008: 2,5p av 5

Château Pibran 2006

Inget grand cru läge, men ändå granne med Mouton-Rotschild, Pontet-Canet och Lynch-Bages. Här borde det finnas potential. Vinet på halvflaska har mörk lingonröd färg med rödlila kant. Efter dekantering och luftning är doften stor och insmickrande av jord, plommon, svarta vinbär, kakao, kaffe, vanilj och ceder/blyerts. Aningen gröna toner som paprika och lite väl ekiga fattoner, arrak som ligger och skymmer det ursprungstypiska. Ja, tyvärr så försvinner det ursprungstypiska bland för mycket frukt och för mycket fat. Smaken då? Smaken är fruktig och relativ fyllig, tanninerna är inte allt för sträva även om de gör sig påminda i eftersmaken med typisk torra toner av ceder. Svarta vinbär, kaffe och rostat kaffe finns även i smaken. Vinet är tillgängligt redan nu och frukten är väldigt framträdande, det blir lite kokta rotsaker av det hela. Lite väl mycket nya fat, arraksboll toppat med katrinplommonsås i glas är inte riktigt min smak ikväll. Kanske det är merlot jag stör mig på? Enligt the Winedoctor så är det 70 % merlot i 2006 och endast 30 % cabernet - ja det är mycket plommon och korinter i både doft och smak, en negativ överaskning helt enkelt. Pauillac är/ska vara tvärtom - Pibran gör om, gör rätt! Pris 135 kr.
Château Pibran 2006: 2,5 av 5

Plantagenet Riesling 2004

Plantagenet körde igång sin verksamhet 1975, och enligt dem själva så var dom det första vineriet i Great Southern regionen i Western Australia. Druvorna till det här vinet kommer från Mount Barker och tillverkningen innefattar bland annat frirunnen juice och jäsning på ståltank i låg temperatur. Färgen är ljusgul med grönt stick och vattenklar kant. Doften är stor och extremt druvtypisk, det är bränt gummi, grapefrukt, mineral, honung, asfalt och petroleum. Det kanske låter komplext, men det är mer som en gummichock - och tankarna flyger tillbaka till skolbänken i lågskolan: suddgummit som går på högvarv, gummidoften ligger som en filt över resten av aromerna, lite synd. Smaken är åt det lättare hållet med hög, stram syra. Och den lever inte riktigt upp till doften, men det finns citron, lime, grape och aningen mynta. Efter en timme eller mer rundas vinet av och det blir lite mer fruktigt och den malörtiga bitterheten som fanns i början försvinner. Och vinet får tillslut godkänt, men jag hade gärna sett mer frukt, nu var det lite väl snipigt och kort i smaken. Jo, just det: reavin på bolaget, 138 kr. Jakten på reafyndet fortsätter ...
Plantagenet Riesling 2004: 3p av 5

Fabre Montmayou Barrel Selection Malbec 2007

Argentinska Fabre Montmayou ägs av en fransman och vinerna därifrån brukar känns lika mycket franska som argentinska. Huvuddelen av verksamheten ligger i Mendoza men det här vinet är från Patagonien. Malbec 100 procent och 12 månader på fransk ek och "the wine will seduce you", står det på baksideetiketten. Vi får se ... Färgen är mörkt blålilaröd med ren lyster. Doften är stor och maffig, här går man på knockout direkt: Mörka körsbär, mosade svarta vinbär, lakrits och rostade ekfat. Men doften är också kryddig som för tankarna till sydfrankrike, anis, lavendel och rosmarin blandat med lagerblad och viol. Alkoholhalten är 14,5 procent och det känns tyvärr både i doft och smak. Smaken är fyllig, frisk och fruktkoncentrerad (nästan mustig). Det är mycket kryddor och örter, svarta vinbär, katrinplommon och lagerblad. Faten ger kaffe och lakrits. Smaken är tok för eldig för att jag ska känna mig bekväm och jag blir inte förförd, men vinet är värt 89 kronor - att servera till sista grillbitarna innan sommaren går över till höst...? Vinet är en nyhet för augusti. Fabre Montmayous prestigevin plus mer info här.
Fabre Montmayou Barrel Selection Malbec 2007: 3p av 5

Tyrus Evan Ciel du Cheval Claret 2004

Tyrus Evan är experimentettikett för pinotproducenten Ken Wright i Oregon. Vinet är tillverkat i Oregon men druvorna kommer från grannstaten Washington State. Vingården är Ciel du Cheval (AVA Red Mountain) och är en av de mest välrenommerade i delstaten. Vinet består av 60 procent merlot, 20 procent cabernet franc och lika mycket petit verdot. Inköpt i Oregon 2007 för cirka 250 kr. Färgen är mörkröd till rödbrun. Doften är stor med plommon, russin och mycket fat. Det är vanilj och arraktoner i massor, men bakom alla slöjor av nysågad planka finns även svarta vinbär, körsbär, sötlakrits, multna löv och dill. Smaken är mycket fruktig, fyllig med balanserad frisk syra. Tanninerna är avrundade men inte helt nedslipade. Vinet är fullt av liv och inte alls uttorkat som jag befarade - vinmakningen är det inget fel på och det finns rejält med fällning. Helt klart ett seriöst vin och kul att en pinotexpert kan göra bordeauxblends - även om det är för mycket fatvanilj och kolafudge för min smak (Parker har gett vinet 91 poäng ...)
Tyrus Evan Ciel du Cheval Claret 2004: 3p av 5

Legras & Haas Grand Cru Blanc de Blanc 1999

Tidigare var ägaren till Legras & Haas, Francois Legras, vinmakare på betydligt mer kända R & L Legras, och man är nu grannar i byn Chouilly. Richard Juhlin ger huset gott betyg i sin Champagne Guide och menar att Legras & Haas är ett "hus att hålla ögonen på i framtiden". Vinet finns i beställningssortimentet för 1602 kr för 6 flaskor (dvs 267 kr flaskan). Färgen är ljusgul och doften är stor med rostat bröd, brioche, kexnougat, röda äpplen och mineral. Det är fortfarande ungt men lite mognadstoner tronar upp i form av valnötter. Smaken är ren, frisk och med bra karaktär av citrus, äpplen, nougat, mineral och rostat bröd. Vinet är ganska generöst med bred fin mousse och jag är överaskad hur ungt det är. Helt klart en prisvärd champagne med potential att utvecklas i flera år till. Och helt klart roligare än många andra i prisläget.
Legras & Haas Grand Cru Blanc de Blanc 1999: 3,5p av 5

Rainer Wess Riesling Terrassen 2008

Det här vinet landade som nyhet på Systembolaget 1 augusti, och så här tycker jag: Färgen är ljusgul med gröna nyanser. Doften är mineraldriven så att det märks. Här är det krita, våta stenar, flinta och lite krut om vartannat. Det är ungt och jästaromatiskt med grapeskal och persika. Smaken är superfrisk, mineral, lite skönt oljig och med persika och blodgrape som främsta frukttecken. Vinet är också lite kryddigt som fefferoni (som jag brukar känna i nyzeeländsk sauvignon blanc). Bra karaktär och väl värt sina pengar, 109 kr. Lagras för att få fram petroleumtonerna, i dag är vinet fortfarande väldigt ungt (men skär en fet lax med hollandaisesås som en laserkniv). Rainer Wess från Wachau är en ny producent, startade så sent som 2003.
Rainer Wess Riesling Terrassen 2008: 3p av 5

Domaine Singla La Crinyane 2006

Efter att Finare Vinare skrivit om den lilla importören Vinik och vinerna från Coteaux du Languedoc med omnejd så blev jag nyfiken. Domaine Singla La Crinyane är sista vinet ut från en beställning om sex flaskor, och det är det andra vinet från Domaine Singla, deras syrah var okej, men där jag saknade lite av druvans kryddiga karaktär. Det här vinet däremot består av 100 procent carignan från gamla stockar (blir dock lite förbryllad då Domaine Singla själva anger 70 procent carignan, resten grenache, men Vinik anger 100 ...). Nåväl så här upplever jag vinet: Färgen är mörkt röd med ung blålila kant. Doften är stor och fruktig med björnbär i främsta rummet, men även mosade bigaråer finns där. Det är tydlig fatvanilj (13 månader, 50 procent nya fat), örter och lagerblad. Smaken är kraftfull, fruktig, kryddig och eldig. Vinet är fruktdrivet men tanninerna finns där, även om tankarna går till fruktkaka med björnbär och blåbär. Syran är på hyfsad nivå så det känns inte alltför klumpigt. Men det är mer kraft än elegans mer show off än substans - what you see is what you get, typ. Det tar ett tag innan jag får grepp om vad det är som stör - det är en ton av banan, vinet har en sorts jästton över sig. Dessa fruktviner är inte riktigt min typ av vin. Pris 185 kr.
Domaine Singla La Crinyane 2006: 2,5p av 5

Château Vignelaure 2001

Provence i sitt esse. Det här vinet har jag alltid gillat och kärleken håller i sig efter gårdagens flaska (till grillad fläskkarré, tack P&A). Färgen är djupröd med ljus blålila kant, trots sina åtta år. Doften är stor och aromerna kommer omedelbart: svarta vinbär, tobak, brända örter, aningen kaffe/mintchoklad och lite viol. Det är ganska komplext för det finns också sköna mognadstoner som lite stall och undervegitation (mossa och multna löv). Smaken är medelfyllig, slank och bra med strävhet. Frukten kommer smygande och vinet är i bra balans efter en timme. Doften kommer igen i smaken men även italienska körsbärstoner, järn/mineral och lingonsyrlighet. Gillar det här skarpt - både frukt och mognad på samma gång (klarar säkert några år till i källaren). Imponerande smakrikedom då vinet kostade cirka 140 kronor när det köptes för 3-4 år sedan. Nuvarande årgång i beställningsortimentet är 2003 och går loss på 195 kronor (trots det är vinet billigare här än på plats). Druvmixen är cabernet, syrah och grenache och andelen varierar mellan årgångarna. Lagring sker på fransk och amerikansk ek (en tredjedel nya). Läs mer på Vignelaure sajt.

Château Vignelaure 2001: 4p av 5

Domaine Mikulski Bourgogne Chardonnay 2005

François Mikulski är av polsk härkomst och startade sin verksamhet 1992. Här har inga vingårdar gått i arv - han hyr istället, bland annat från sin farbror och grannar i Meursault. Intervju med Mikulski själv kan du läsa på Bergman's Bourgogne. Vinet har ljus gul färg med gröna stick. Doften är stor och druvtypisk, men framförallt visar det att nu du Birk är du i Bourgogne. Här finns det mineral, smör, nötter, gula äpplen,och plommon. Fatvaniljen är snyggt inbäddad och ger även lite nougat och faktiskt brända mandlar. Blodapelsin och grapefrukt finns också där. Smaken är så frisk att det vattnas i munnen och jag uppskattar att vinet lugnt klarar ett par år till i källaren. Grapeskalsbittert i slutet och jag får nästa gåshud av den långa eftersmaken. Det är en vanlig bourgogne av köpta druvor och vinet kostade knappa 180 kronor för ett par år sedan. Brakbra helt enkelt och mycket mer tillgängligt (och prisvärt ...) än grand crus eller premier crus.
Domaine Mikulski Bourgogne Chardonnay 2005: 4p av 5

Château Haut-Bages Libéral 1986

Äldre bordeauxer hör inte till vanligheterna, de är minst sagt svåra att få tag i. Tills staten fick tummen ur och tillät auktioner så nu finns möjligheten. Vinet kostade drygt 500 kr per flaska vid senaste auktionen i juni. 1986 är en bra årgång för Médoc, enligt Decanter och man anser att Haut-Bages Libéral tillhör topparna det året (låter ju lovande). Slottet har hög andel cabernet sauvignon, 80 procent, följt av 17 procent merlot och 3 petit verdot. Vinet då? Färgen är röd som börjar dra till tegelrött. Doften avslöjar allt på en gång: stall, ceder, tryffel, svarta vinbär, läder, multna löv, grus, kaffe, jord, cigarr, blyerts, nypon, järn, lakrits och rosmarin. Smaken är slank, grymt frisk och rejält med tanniner. Körsbärssurt och lingonsyrligt. Här finns det ingen onödig eller överflöd av frukt och jag citerar The Winedoctor: "The palate, however, is dominated by tannin, typical of this vintage." Det är bara att hålla med, vinet är på ett sätt kompromisslöst - syra och tanniner - thats it. Men visst är det häftigt, 23 år på nacken och inga större tecken på att vika ner sig. Det här håller länge än även om jag gärna hade sett mer frukt, det lingonsyrliga kan bli rätt krävande efter ett tag ... Men det är en klassisk Pauillac och absolut komplext om än inte så elegant. Det är roligt med vin och det är grymt roligt med mogen bordeaux!
Château Haut-Bages Libéral 1986: 4p av 5