Montirius Le Clos 2007 gav mersmak, så det är bara att ta med deras Gigondas Confidentiel 2005 när N & Å bjuder på grillfest. Förväntningarna är rätt höga på det här vinet (det är ett prestigevin från producenten, grenache 80 %, mourvedre 20 %, cementtank, 100 % avstjälkat, varsamt pressat och endast 4 000 flaskor). En snabb vända i karaff (härligt djup rödblå färg) och sen ... nästan ingenting. Doften är rejält knuten och det krävs rejält med luft för att få fram mörka bär, som björnbär och blåbär, plommon och lakrits och aningen sydfranska örter. Vinet är rejält koncentrerat, fylligt, strävt och med frisk, livlig syra, som kännetecknar Montirius viner. Men där Le Clos stoltserar med våt jord och mer finess, så går Confidentiel på kraft, rejält fylligt och det blir nästan portvinslikt med sina 15 % alkohol. Känslan är att det är gjort för parkerpoäng, även om det nog inte är så. Visst är de gott, men jag önskar mer terroir och det är inte alls lika personligt som Le Clos, samt ett pris på över 300 spänn ... Väntar minst ett par år till nästa flaska.Montirius Gigondas Confidentiel 2005: 3p av 5
Andra vinet till maten är Château Montus 2005. Tannat 85 %, resten cabernet sauvignon. Det är mörkt rött i färgen (och om jag minns rätt, aningen rödbrun kant). Doften är stor och med aningen volatila drag i början. Det är mörka bär, men framför allt vanilj, bourbon, fudge och riojalikt - kräftspad och aningen gammal krondill ringlar upp ur glaset. Det här långt från den Montus jag hoppats på, utan vinet känns lite kokt i stilen, även om syran är vid liv så avslutas det med lite med torra tanniner (lovar inte gott för den lilla flaskan som finns kvar i källaren).
Château Montus 2005: 2p av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar