lördag 9 oktober 2010

Hawke's Bay vs Crozes-Hermitage

Gimbletts Gravels, Hawke's Bay, på Nyzeeländska nordön, är erkänt bra mark för syrah. Och visst levererar kvällens vin - druvtypiskt med peppar, viol och bra syra. Men hur står C J Pask Omahu Road Syrah 2009 (oktobernyhet på bolaget) mot en av ikonerna från norra Rhônedalen, Alain Graillot och Crozes-Hermitage 2007? Visst ska det klargöras att inte bara årgångarna är olika - priset för C J Pask är 99 kr, dvs cirka 80 kronor lägre än Alain Graillots syrah-ikon. Men, men... man vet aldrig.
C J Pask är mörk blåröd i färgen, men inte särskilt djup. Doften öppnar med fruktiga, kryddiga toner - viol, peppar, gummi och krossade enbär, svarta vinbär och björnbär. Här finns också aningen vaniljtoner av franska ekfat och frisk fläkt av lavendel. Alain Graillot svarar med mörkare och djupare färg. Doften är stor och mycket mera rökig och köttig i framtoningen - charkuterier med tydlig inblandning av lagerblad. Men i början finns också gröna drag som går åt grönsakssoppa, gräs och örter. Faten kommer fram efter ett par timmars luft - kaffe och mörk choklad, och visst finns där även lite grusdamm.
Smaken Omahu Road Syrah är frisk, fruktig och åt det medelfylliga hållet. Tankarna går till björnbär, viol och vit/svartpeppar. Det är långtifrån syltigt - faktiskt ganska stramt och torrt slut, inte alls fluffig som jag hade förväntat mig. Crozes-Hermitage svarar med mer kropp, mer tanniner och mer av allt. Syrorna är unga, gröna och tanninerna är tydligt markerade. Köttiga aromerna finns där, kafferosten likaså. Det är ungt och fortfarande själkigt och lagerbladen är tydliga. Det är litet jordigt slut och visst finns det aningen grön paprika också. Här är det mer smak, mer malörtsbittert och mer jordmån. Men är det bättre?
Klart det är. Men Alain Graillots 2007 är inte alls lika bra som andra årgångar jag provat (t.ex. 2004, 05, 06) - lite för stjälkiga/gräsiga drag (inte helt olik en cabernet franc från Bourgueil), lite för hög syra i relation till kropp och frukt. Visst kommer några år till ryggläge jämna till kanterna, men det blir ingen höjdare. C J Pask levererar mycket vin för pengarna - bra balans, druvkaraktär och med återhållsam frukt.

2 kommentarer:

  1. Intressant läsning. Jag har varit rätt nyfiken på Nya Zeeländsk syrah ett tag men inte hittat något vin att prova. Även om Omahu Road inte är så spännande i sig antyder ditt inlägg att det finns goda förutsättningar.

    SvaraRadera
  2. Hej Ingvar, absolut finns det att prova (inklusive C J Pask tycker jag), även om jag själv inte har så mkt erfarenhet, men Matariki Syrah provades för ett par år sedan (mkt druvkaraktär), Te Mata gör bra versioner, (sugen på att beställa, man har två B-sortimentet på bolaget) Elephant Hill har också en syrah. Craggy Range Le Sol är ju en värsting på 549 kr, värre än bästa Cote Rotie, så jag vet inte om det kan vara värt pengen - Winepunker kanske har mer erfarenhet - han var ju på NZ-vindagen nyligen...

    SvaraRadera