lördag 26 mars 2011

Domaine Roger Perrin WTF?

För det första. Châteauneuf-du-Pape årgång 2007 är den mest överskattade årgången någonsin. För det andra. Domaine Roger Perrin CdP 2007 är inte bra. Färgen är mörkröd med ljusare kanter. Doften är till en början klassisk med hallonfrukter, jästa körsbär blandat med våt jord/snus/tobak, färska örter och med viss behaglig rökighet av charkuterier samt en viss smörkoleton (antagligen av en viss fatlagring?). Smaken är tyvärr inte alls behaglig. Visst finns där kryddor/örter och visst halloninslag. Men 15 procent alkohol sveper in allt i en alkoholdimma som gör att jag tror att det är ett ren vodka jag dricker. Försöker kyla vinet - men det hjälper inte - då försvinner bara aromerna. Efter en timme eller så är det de jästa körsbären som är mest framträdande och alkoholen då. Vinet känns bara klumpigt, även om syran är frisk. Vad är det med en av mina favoritproducenter från CdP (Côte du Rhônen från Perrin piskar skiten ur denna)? Den frågan kanske ligger i årgången. Då de flesta verkar vara överens om att 2007 är en toppårgång så tycker jag bara att den är rena skräpet. För mycket alkohol och för lite frukt som kan backa upp. Ingen finess och elegans. Visst, det finns säkert undantag. Och framförallt så visade många viner upp en helt annan sida i början. Men nu - efter ett par års lagring - så verkar det som om vinerna faller ihop. Det som finns är bara alkoholen, kryddorna och ett par jästa skrumpna körsbär. Inte värdigt för en haussad årgång.
Domaine Roger Perrin Châteauneuf-du-Pape 2007: 2p av 5

lördag 12 mars 2011

Svenssonliv...

Melodifestival och ett kort blogginlägg. Svenssonliv. Och vinet är också lite svensson-aktigt. Tyvärr. Quinta de Saes Reserva Branco har levererat tidigare. Men årgång 2008 är inte lika bra som 2007. Färgen är gul, doften öppnar med aromatiska drag av vitpeppar, vita blommor, örter, gröna bananer, persika och gula äpplen. Lite avrundad karaktär av tropisk frukt som ananas och fatvanilj hittar jag också. Smaken är på gränsen frisk (vinet känns lite trött när det blir varmare), kryddigt, lite eldigt, fatvanilj, tropisk frukt med drag av inlagda aprikoser. Torrt och ganska smakrikt. Men inte alls mitt typ av vin i kväll, framför Melodifestivalen - Suck.
Quinta de Saes Reserva Branco 2008: 2,5p av 5

lördag 5 mars 2011

Clos des Pape 2004

Ett av mina allra första vingårdsbesök var Clos des Pape. Med några kopierade sidor av En värld av vin liggande i baksätet bromsade jag och kompisen M in på grusplanen på denna klassiska vingård. Året var 1998 och fotbolls-VM stod för dörren i Frankrike. Jag tror det var Paul Avril som mötte oss vid spontanbesöket - han snackade bara franska o jag fattade ingenting. Givetvis ett minne för livet (att kolla in vinkällaren med gamla foudres och betongtankar) med provsmakning och en flaska 1996 rött inköpt för typ 90 franc. Den flaskan är för länge sedan urdrucken. Kvällens vin inköpt på monopolet och den är helt magnifik! Färgen är röd med antydan till tegelröd kant. Doften går på knock-out direkt med animaliska drag, stall, bränd ved, eneträ (enbär), kryddor av rosmarin, tobak, jord och mörk hallonfrukt. Intrycken är så många i början att jag skriver "komplext" på pappret, flinar och skakar på huvudet - det här är så jävla bra! På utvecklingskontot hamnar läder, rostade pinjenötter, kaffe, och de klassiska dragen av lagerblad och dyra rökta charkuterier. Smaken är vital, sammansatt med pigga och slanka, salta fruktsyror. Doftaromerna kommer igen i smaken, med extra tillägg av mörk choklad och kakao, och vinet välbalanserat mellan fyllighet, tanniner och fruktsyra. Tanninerna är lagom torra och riviga och frukten är i behåll med drag av torkad frukt, grusdam och järn. Femton procent alkohol - inget som märks. Smakrikt och eftersmaken är typiskt kryddig och härlig lång. Hatten av för gott och högklassigt vin.
Clos des Pape 2004: 4,5p av 5

Sauternes och våfflor

"Usch vad äckligt det blev", säger hustrun, precis efter sista tuggan. O visst. Våfflor, grädde och skogshallon- och hjortronsylt är ganska mastigt efter frasigt frossande. Men det är ju ganska gott. Speciellt om sylten kommer från P & B. För att piffa upp våfflorna häller jag upp Chateau du Levant Sauternes 2007. Färgen är ljust gyllengul och doften är tydlig med botrytis, vita blommor, aprikos, citronmarmelad, Karlssons klister och lite skön jordig ton. Smaken är söt, simmig, frisk, med bra tryck i fruktsyran och lagom fyllig (inte alls kladdigt söt). Aprikos, citron- och grapemarmelad (finns det?), botrytis med jordig ton, och en antydan till fatvanilj, sätter mest avtryck i smaken. Faktiskt ganska bra för 105 kr och antagligen ett strå vassare än nu aktuella årgången 2008. Så om det finns några 07:or kvar i den lokala butiken så kan det vara värt att köpa ett par för att lägga undan.
Chateau du Levant 2007: 3p av 5