Château Carbonnieux 2007 - rea utan glädje ...

Systembolaget sänker priserna på bordeauxvinerna 2007, inte helt oväntat då priserna för denna svaga årgång har varit för dyr, allt för länge. Kvällens vin kostar 219 kr mot tidigare 276. Vinet är ju inte bättre rent kvalitetsmässigt för att det kostar mindre, men kanske lite mer prisvärt? Färgen är mörk röd, med ljusare kant. Doften öppnar direkt upp med klassisk jordig, bordeauxskitiga drag, svarta vinbär, ceder, blyerts och kaffe. Faten är inte direkt hårt rostade och inte heller påträngande - rätt integrerade faktiskt. Doften är inte alls dum. Smaken däremot gör mig klart besviken. Kroppen är medelfyllig med okej syra, inte mer. Men här finns alltför tydliga drag av potatisskal, kokta rotsaker, kaffesump och askkopp. Frukten känns lite gles och den kommer med klart bittra drag, även om smaken är ganska lång. Visst finns det svarta vinbär och kanske lite violblommighet också. Men vinet känns inte helt fräscht. Trots nedsatt pris så är det inte prisvärt. Druvmixen är 60 procent cabernet sauvignon, 30 merlot och 10 cabernet franc.

Château Carbonnieux 2007: 2p av 5

Vissa har det bara - Saint Cosme Côtes du Rhône 2009

Den där Louis Barruol. Vad gör han för att få fram sådana här bra viner? Den enkla côtes du rhône är helt underbar i sin djup blåröda färg. Med intensiv syrahkaraktär från första stund. Här virvlar det fram viol, svarta oliver, lakrits, gummi, vitt peppar, franska kryddor och grusig och stenig mineral. Men här finns också fruktiga drag av björnbär, mörka körsbär och en svag antydan till nötighet. Ursprung är inte att ta miste på - örtighet och pepprighet, med nästa, hallonaktiga stråk, hittar du inte i till exempel norra rhône. Smaken är kryddig, balanserad med apelsinlik syra som motvikt till en ganska krallig kropp. Tanninerna är inte med för att vinet ska lagras, utan för att hålla ihop till en kompakt helhet. Vinet smakar lika bra dag två som dag ett. Och i motsats till provningen senast är det helt i drickfas nu - och säg två-tre år till.

Saint Cosme Côtes du Rhône 2009: 3,5p av 5

Barbera d'Alba Ciabot della Luna 2007

Producenten Gianni Voerzio bjuder på en barbera med blå röd färg, doft av krossade körsbär, slånbär, timjan, grusväg och fatvanilj. Men också viol, aningen nyponrosor och sötlakrits för att ringa in ursprunget. Smaken är härligt fruktig, med knappt skönjbara tanniner och givetvis livlig och hög syra. Slutet är aningen kryddigt med torkade örter och det märks att det är 14 procent alkohol. Inget som stör, men det märks att det är rejält genomarbetat i vinmakningen för att få fram en tilltalade kropp och frukt - modern i stilen är ingen underdrift. Det finns en liten antydan att frukten håller på att torka ut, men vinet är i högsta grad levande och håller nog 1-2 år till i en bra källare. Smakar bäst runt 14-16 grader. Tidigare bloggat här.

Barbera d'Alba Ciabot della Luna: 3p av 5

Chateau Larrivet-Haut-Brion 2008 - bordeauxjakten fortsätter...

Vinmakare för Larrivet-Haut-Brion är Bruno Lemoine (tidigare Montrose, även Lascombe), med assistans av Michel Rolland. Källaren har också moderniserats på senare år. Kan detta var något? Ja, till en början i alla fall... Färgen är mörk röd med djup nyans. Doften öppnar upp med läckert nyrostat kaffe, vanilj, mörka bär, mörk choklad, sötlakrits och nougat. Doften är dov med animaliska och blodiga drag, aningen ceder och tobak, men även plommon, kokta vinbär och våt jord. Smaken är mycket fyllig och rejält fruktig - givetvis med sträva tanniner, men också en slagsida i fylligheten. Syran hänger inte med och det känns lite tungt. Första intrycket är verkligen wow! Men den här moderna stilen är inte min grej. Det är kul i små klunkar i början, sedan blir det inte så mycket mer. Hela vinet känns för överarbetat - full/övermogna druvor, rejält med socker vid skörd (14 procent alkohol), rejäl urlakning för mycket färg och frukt. På det nya fat - och mikrooxidering. Det animaliska bordeauxdragen, tippar över till köttig stil, det blir fläskigt, pluffsigt med drag av rotfrukter och kaffelikör. Syran hänger heller inte med när temperaturen stiger. Vinet är klart bättre runt 15-16 grader, men då blir det också rejält strävt. Ja, Grand-Puy-Lacoste, bloggades för ett par veckor sedan, slår det här vinet med hästlängder i komplexitet och drickvänlighet. För knappa 300 kr visar Larrivet-Haut-Brion det moderna Bordeaux, jag ska inte säga, från sin sämsta sida, men jag hade hoppats på mer klassiska syror och struktur. Vingården är planterad med 55 procent merlot, 40 cabernet och 5 cabernet franc. 16-18 månader på fransk ek, 50 procent nya. Gillar du fluff, nya fat och rejäl kropp med 14 procent alkohol? Köp, det är ju ändå Michel Rolland ...

Chateau Larrivet-Haut-Brion 2008: 3p av 5