lördag 26 november 2011

Chateau Limbourg blanc 2005

Ny favoritkombination, mogen vit bordeaux till hummer, smält smör och citron. Smakerna gifter sig totalt, och här måste man nog köpa på sig lite vita bordeauxer och lagra (oftast går de åt första året, typ...). Limbourg har gul färg (som drar till det guldgula dag 2). Doften är öppen och stor med tydliga aromatiska drag av vax, honung, rostade nöter, gummi och fatvanilj, blandat med grapefruktskal och mineral. Det är rejält utvecklat och vaxigt, men det finns spår av sura krusbär och svartvinbärsblad. Smaken är rejält syrlig och fyllig med nötter, gummi, vax, honung och fatvanilj. Frukten finns där även om den känns som att den sjunger på sista versen. Men jag upplever att Limbourg är perfekt att dricka nu. Smakrikt, moget men ändå fräscht. Och sen perfekt till ny kokt hummer. Tidigare bloggat här.
Chateau Limbourg blanc 2005: 4p av 5

fredag 25 november 2011

Gavarini Nebbiolo delle Langhe 2007

Elio Grassos vanliga Lange nebbiolo är inte direkt rolig, vilket är synd för det här är bloggpost nr 200, och förväntningarna är relativt höga, man tillhör en av de mest namnkunniga i Piemonte. Färgen är röd med drag åt aningen rödbrun kant. Doften är till en början reduktiv, med drag av gummislang och avgaser. Vinet öppnar dock upp sig efter hand och det levereras viol, omogna körsbär, rönnbär och aningen pinjenötter. Men det är ingen tydlig doft och vinet känns ganska enkelt redan här. Smaken är åt det lättare hållet, mycket syra som gör att vinet känns lite obalanserat då frukten inte alls hänger med - till en början. Den kommer dock loss med luftning och det är mest violkaraktär, surskörsbär och lite bitter malört. Men totalbedömningen är att vinet är alltför enkelt och inte har varken tanniner, frukt eller djup för att anses vara prisvärt - 169 kr (bolagets beställningssortiment) är typ 60 kr för mycket. Ståltankslagrad till 100 procent.
Gavarini Nebbiolo delle Langhe 2007: 2,5p av 5

lördag 12 november 2011

Sondraia 2006

Bordeauxblend från Toscana, närmare bestämt Bolgheri. Cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc, nya och använda franska ekfat (barriquer). Vinet kommer från producenten Poggio al Tesoro, ägs bland annat av Allegrini - kända för sina Amarone. Färgen är mörk röd, med aningen rödblå kant. Doften är stor och fruktig med mörk frukt som biggaråer, svarta vinbär, väldoftande rostade ekfat (kaffe, mocka och mörk choklad) blandas med ceder och ursprungstypiska salvia-aromer och pinjebarr. Smaken är rejält fyllig med balanserad frukt och syra. Tanninerna är skönt sandiga och stram - vinet har flera år till innan det nås sin peak (högre betyg om några år?). Här finns egentliga inga utvecklande drag utan den ungdomliga frukten spelar första fiolen. Riktigt bra och seriöst i minsta detalj. Inte bara bordeauxslotten som har koll på fathanteringen och druvselekteringen.
Sondraia 2006: 4p av 5

torsdag 10 november 2011

Launois Blanc de Blancs Brut Cuvée Reservée

Halvflaskor är bra. Den här champagnen är helt okej, med gul färg, stor tydlig autolytisk doft, som går mellan brynt smör, rostat bröd, toblerone, kaffe, mineral och mogna äpplen. Vinet har rejäl dos av vinteräpplen och grapefrukt. Smaken är ren, frisk med samma ingredienser som i doften och rejäl syra. Vinet är bättre dag två, inte stort vin men riktigt bra, så där en vanlig vardagskväll. Men 179 kronor är hutlöst dyrt, då helan går på 279...
Launois Blanc de Blanc Brut: 3p av 5

lördag 5 november 2011

Rémi Jobard Bourgogne Blanc 2007

Det här vinet kommer mer till sin rätt med rejäl luftning. Dag 2 visar den upp ett större doftspektra, som landar i smör, gula äpplen, grapefrukt, örter, jasminblom och fatvanilj - spetsat med rejäl mineralkänsla som drar åt skaldjur och flintarök. Färgen är ljusare gul och vinet ger ett ganska ungdomligt intryck, även om det finns aningen drag av nötter och vått ylle, som tyder på en att en viss utveckling är på gång. Smaken är intensivt frisk med citrusinslag av lime och grapefrukt. Gula och gröna syrliga äpplen plitas också ner i anteckningsblocket och lite örtig och nötig krydda i slutet. Syran är klockren, kroppen känns dock lite väl klen, eller deffad om man så vill. Men ack så gott och med en ganska personlig touch - kanske för att det finns lite av ylliga/nötiga karaktären, som jag kan hitta i bättre chablis... Rara droppar skriver om lite udda tillverkningsmetoder, med jäsning utomhus, stora fat osv, kanske det som gör avtryck?
Rémi Jobard Bourgogne Blanc 2007: 4p av 5