Hur mår Rabiega Clos Dière?

Domaine Rabiega i Provence ägdes tidigare av Vin & Sprit. Sedan ett par år har familjen Åkesson tagit över och levererar nu vin till Sverige från Frankrike (inte bara från gården utan även vin från tex Chablis, Toscana). Kan inte säga att jag har jättestor erfarenhet av Rabiegas viner när staten ägde gården (med Lars Torstenson som vinmakare), men vad jag minns så fanns det väl två sorters Clos Dière på den tiden (I & II)? Nåväl. Deras prestigevin nu består av 100 procent syrah och lagrats 12 månader på franska ekfat (1/3 nya). Årgången är 2007. Färgen är mörk röd med aningen blålila inslag. Doften är inte övertydlig, utan till början ganska sluten/reduktiv. Men efter lite luft kommer den igång med mycket rostade toner som mörk choklad, kaffe och aningen kola/vanilj. Mörka bär finns här i form av björnbär, svarta vinbär och kanske aningen bigarråer. Vinet känns ganska modernt med rätt mycket svartvinbärsfrukt och mindre av kryddor och aromatiska drag som du hittar i norra rhônedalen. Men visst kan jag pricka av lite svartpeppar, viol och även en del rökighet som drar åt gummi. Smaken är fruktig med klara och friska syror, och med tydlig strävhet. Vinet går inte att beskylla för syltighet, vilket känns bra. Det finns också lite örtiga drag, kakao och lakrits. Vinet andas lite lyx med sin chokladiga framtoning i näsan. Men smaken lever inte upp till förväntningarna. Kanske är vinet inne i den berömda tunneln? För att inom några år få mer köttiga drag... Okej vin, men för runt 290 kr så är det inte direkt prisvärt i dag.
Clos Dière 2007: 3p av 5

Les Quartiers 2006 Yannick Amirault

Yannick Amirault tillhör topparna i Chinon/Bourgueil. Med olika vingårdar gör han viner både för tidig konsumtion och för lagring. Kvällens vin behöver det sistnämnda för att visa upp hela sitt register som bra cabernet franc besitter. Här är det doft i hög klass med tydlig ceder, cigarrlåda, svarta vinbär, jord, tobak, kryddor, läder, stallbacke och kaffe. Kryddorna drar åt orientaliska hållet och vinet visar givetvis likhet med bordeaux (varför inte en pessac, från grusig jord?), men också lite drag av en nebbiolo från Piemonte (känner lite drag av nypon och viol), och det orientaliska kryddorna ger associationer till en pinot från bourgogne. Men givetvis finns här det klassiska tonerna av gräs och lite paprika, som gör att vinet tillslut landar i Loire. Smaken då? Me like, med mycket frisk syra som balanseras upp av körsbärsfrukt/kärnor och lagom grusiga tanniner. Kroppen är ganska slank och det finns lite salmiak-känsla och salta toner i slutet. Ja, vad ska man säga, faller ganska omgående av det här vinet, och som vanligt imponerar franska viner när det kommer att kombinera med mat. Ikväll ryggbiff med bea och rotsaker i ugn. Vill man läsa mer om Yannick Amirault rekas the winedoctor.
Le Quartiers 2006: 4p av 5

Leclerc Briant Les Chèvres Pierreuses

Drygt två år sedan den här skumpan dracks. Då med mognadskaraktär och med pommac-känsla. Och visst håller tendensen i sig. Här är det utvecklad doft med valnötter, ljus chokladkola, viss blomighet mineral, rostat bröd, mogna röda äpplen, citrus och läder. Smaken är grapfruktsfrisk med tydlig karaktär av ursprunget - mineral, rostat bröd, valnötter, mogna äpplen och chokladkola. Men moussen har tappat sin krämighet på två år. Nu känns den lite stickig och kort - bubblorna är små och inte fullt så livliga som jag önskat mig (vinet sjunger på sista versen, om man inte gillar rejält mogna champagner). Men visst är det smakfullt och med karaktär, årgångslöst och från premier cru-läge, som det är. 329 kr i BS, druvblandning är 40/40 av chardonnay/pinot noir, resterande pinot meunier.
Leclerc Briant Les Chèvres Pierreuses: 3p av 5